Efter att ha gråtit ett flertal gånger under en och samma dag, över allt och alla som jag känner någon form av ledsen känsla för (oavsett anledning). SÅ har jag kommit fram till att det ska bli skönt den dagen då jag insett hur mycket jag älskar mig själv och att det är okej att vara den jag egentligen är. Ibland känns det som om jag försöker trycka undan vissa egenskaper eller försöker förvränga andra för att bättre passa in på andra människors sätt att se på mig. Ibland är jag bara ärlig när jag skriver ner vad jag tänker. Ibland är det okej också. Puss <3