Vad är det som egentligen gör att det känns så bra när någon kallar en själv för "sin"? Varför känns det så skönt, varför känns det så bra? Varför känns det så underbart att för en liten stund känns sig som någons egendom, någons ting? Troligtvis för att man känner sig så otroligt åtrådd. Det känns ju så skönt att någon vill ha en så mycket att den måste göra en till sin egen.
Det är få saker som är så motsägelsefulla i mig som person. Jag hatar att vara bunden, och å andra sidan så vill jag aldrig något hellre än att få vara någons leksak. HUR kan det komma sig att jag vill två helt olika saker? Antar att det är en del av min otvetydiga charm. Helt schizofrenisk. Jag tycker om att tillhöra någon, när någon är stolt över att hålla mig nära och konstatera äganderätt, på något vis. Jag tycker om att bli lite vakad över, när någon ser till att ingen annan kommer och stjäl mig. Samtidigt så avskyr jag allt detta. Jag blir så mostridig att jag inte vet om jag blir kåt eller börjar avsky människan.
Puss.
Det är få saker som är så motsägelsefulla i mig som person. Jag hatar att vara bunden, och å andra sidan så vill jag aldrig något hellre än att få vara någons leksak. HUR kan det komma sig att jag vill två helt olika saker? Antar att det är en del av min otvetydiga charm. Helt schizofrenisk. Jag tycker om att tillhöra någon, när någon är stolt över att hålla mig nära och konstatera äganderätt, på något vis. Jag tycker om att bli lite vakad över, när någon ser till att ingen annan kommer och stjäl mig. Samtidigt så avskyr jag allt detta. Jag blir så mostridig att jag inte vet om jag blir kåt eller börjar avsky människan.
Puss.
Kommentera