Idag vaknade jag av alldeles för tidigt för en som har sovmorgon. Detta på grund av att klockan var över 07:00 och jag trodde att jag försovit mig. När jag somnade om drömde jag mardrömmar om att David gjorde slut med mig, att Helena och jag inte var kompisar längre och att jag åt en katt. Jag menar, WHAT THE HELL WAS THAT?!
Så jag har haft en märklig och ensam morgon, med en konstig känsla i magen. En känsla som jag helst vill försvinner. Jag slog på min TV och då ploppade "19 kids and counting" upp. Jag gillar inte programmet, det är som "7'th heaven" fast på riktigt och med fler barn. Präktiga, icke-kondom-konsumerande Amerikaner. Det jag fastnade för idag var att de åkte igenom England, Irland och Skottland på någon form Europaresa (ja, med alla fucking kids... det är ej rimligt och jag hatar barn). Men de var i Irland och Skottland.. Jag bytte till min nya favvofilm ("Far and away") innan de kom till England. Jag måste åka dit. Jag måste resa. Jag måste se resten av världen. Och jag måste börja göra det med Bali.
Jag har känt jättelänge att jag måste resa världen runt, se allting och uppleva allting, men tillslut komma tillbaka till Väsby för att bo och leva nära min familj, med de tillskott som jag för in i den.
Nu är det alltså slut på orimlig shopping, oplanerade matutgifter och ALLT ska in på sparkonton i slutet av varje månad. Jag hejar på mig, den här morgonen fick jag verkligen känslan av att jag skulle klara det så nu tänker jag fan göra det också.
