Hade min första cry out en sväng idag. Och JA, jag kommer dokumentera hela min sorgeperiod efter det här avslutet. Tittade på friends och det stack till lite i näsan när Pheobe bestämmer sig för att vara surrogatmamma till sin brorsas bebisar. Sen bara föll det massor med tårar och jag kunde inte riktigt andas. Så vad gör man när man inte ens är beredd på en gråtattack? Man kommer ihåg det där från "Eat. Pray. Love.", när hon är i Indien. Skicka tankar med kärlek och släpp det sen.
Så idag skickade jag kärlek med massor med omtanke. Det kändes bättre efter en stund. Och nej, jag har inte släppt det men jag gråter i alla fall inte. Puss <3
Kommentera