Igår fick jag en liten Helena på sleepover! Det var så mysigt. Bevisar bara att oavsett om det är en älskare eller en bästa vän så känns det fortfarande trevligt att inte sova själv. Avvänjningen går lite halvdant, I guess. Idag känner jag mig som en riktig alkis eftersom det blev både vin och drink igår kväll. Kände att jag inte kunde låta ett bra vin gå till spillo (som öppnades i söndags), så var ju tvungen att dricka upp det sista. OHMAHGINA! Tror att jag precis kom på vad jag skulle skriva i det där inlägget som jag glömde bort!
Jag upptäckte att jag är otroligt lättpåverkad då och då. Jag tänkte ta ett glas vin till min ensamma middag (hade finkött, kan ju inte låta det vara utan godvin) i väntan på att Helena skulle dyka upp och ha en chilllördag hemma. <3 Upptäckte efter halva glaset vin att jag redan var påverkad. How did I know? Jag skrattade högt åt Friends i min ensamhet. Och kort därefter började jag göra interna skämt med mig själv. Var tvungen att ringa mamma för att känna att jag inte var alkoholiserad i min TOTALA ensamhet.
För er som undrar vad som anses vara godvin:
(gårdagen)
(blev full av ett halv litet glas)Nu: kroppsliga åkommor som jag åstadkommit HELT SJÄLV. Jag har ju kommit fram till att min favoritträningsform är att springa. Så jag har sprungit på springband TVÅ hela gånger, en timme åt gången. Ja, jag vet, jag är stopid. På riktigt, jag kan ingenting om hur man vänjer kroppen vid att springa. Så jag sprang i en timme, båda gångerna, och pushade mig själv till att använda mer brant, till att springa fortare, lite intervaller osv. Detta har resulterat i en sträckning/överansträngning i höftböjarn och ett knä som inte är helt fresh längre. Det känns ju grymt sorgligt att jag ändå är rätt stolt. Har helt fuckat med min kropp, men jag sprang fucking långt också. Och min tanke var ju att "Kan jag springa såhär långt, då är det OK att springa såhär långt. När kroppen inte orkar längre, då orkar den inte längre. Har fått skarp tillsägelse och får nu inte springa lika långt eller lika hårt på några månader... Feeling all sad, att springa var mitt nya knark.
Här är min och mammas fyllekonvo. Sen är detta blogginlägg slut. Spretigt som vi alla älskar.
Puss <3
