Sååå... Jag är, som vi alla är, en fullfjädrad hycklare. Som jag inte hatat på alla typer av dieter (och de som dietar fast de inte behöver) och helt plötsligt ska jag följa en diet? WHAT'S UP WITH THAT?!?! (*angst*)
Ja, jag har börjar på LCHF (självklart fuskar jag vid behov) kombinerat med periodisk fasta, och jag försöker till och med få till lite yoga/pilates 10-30 minuter om dagen. Jag frågar mig själv, varje morgon mellan 06-12, varför jag gör detta. Jag kan inte svara på det. Föll jag till slut för dåligt självförtroende och en diet där jag får äta så mycket fett att jag vill kräkas? Jag har alltid trott att LCHF är den enda dieten som jag över huvud taget skulle klara av att hålla under en längre tid och jag har sen en tid tillbaka känt att jag ätit för mycket socker varje dag. Vilket är sant, jag har ätit godis eller sötsaker av annat slag MINST en gång per dag. På någon level i min hjärna kände jag väl att om jag nu ska sluta med sockret och detoxa, varför inte göra det så jobbigt som möjligt för att jag ska sporra mig själv till att göra det? Kanske var det att min partner började häromdagen och fångade mig mitt i en dag när jag inte mådda så bra med min kropp och kände att förändring var bra? Prestationsångest om han tar och blir superfit och musklig medans jag blir kurvigare och kurvigare tills jag är på riktigt överviktig?
Jag tycker stenhårt att människor kan vara snygga utan att det är just vikten som hamnar i fokus. Några av de snyggaste och sexigaste människor jag sett/känner är större än jag. Varför har jag då en hets om att jag måste bli mindre?
Jag orkar inte ens fundera längre. Jag valde att börja äta LCHF (med fusk vid speciella tillällen då lite kolhydrater och socker är tillåtna (födelsedagar, mysdagar med mama eller kompisar, fucking jul-nyår-påsk-midsommar-och-jul-igen-!!!!)). Jag vill börja träna för att bli piggare, något jag bestämt mig att göra oavsett om jag dietar eller inte. Så varför funderar jag så mycket på det här? För att jag säger emot mig själv och de principer jag själv satt framför mig? För att jag egentligen inte har någon lust att hindra mig själv från att njuta av varje liten aspekt av livet?
Och varför hatar jag folk som dietar? Är det för att de får mig att inse att jag inte har någon självdisciplin att utnyttja? Att jag låter mig själv göra vad jag vill för att jag på grund av svaghet inte kan motstå frestande saker? Shit mother fucker fuck shit. Säger jag bara. Nu har jag hävt ur mig allt jag känner inför detta. Hoppas att jag släpper det här från och med nu (pfft, som att jag kan släppa saker) och bara kör. Det blir nog bra. Övning i självdisciplin om inte annat.
Puss. <3
