Ibland så måste man väl slå ett slag för ärligheten också. Eller åtminstone försöka, eftersom det då inte kan uppstå några missförstånd över det du säger/känner/gör.
Jag har gått omkring och burit på så mycket ilska på sistone att jag inte riktigt vet vart jag ska lägga av den. Men jag får väl gott anta att den rinner av, pö om pö, av sig självt. Jag får nog gott anta att om man är en sån där emotionell motherfucker såf rå man helt enkelt stå ut med att ha massor av negativa känslor också.
Så vi börjar väl: har gjort väldigt många saker i min liv som jag inte är stolt över. Sårat människor, gjort mig själv till en drama queen och tagit upp otroligt mycket plats. Jag har hycklat och hatat och ljugit. Jag har skurit bort människor ur mitt liv, valt sidor mellan kompisar i bråk som inte handlar om mig. Jag har varit självcentrerad och självupptagen och jag har bortprioriterat människor för att prioritera annat (mig själv och min vagina till exempel. eller en ny penis).
MEN. Jag har också gjort en hel massor med kärlek till folk som jag bryr mig om. Och även om jag bett om ursäkt (inte för allt) så finns det ingenting jag någonsin gjort som kan göras ogjort. Synd. Får väl göra bättre nästa gång.
Den här var ju najs. Puss. <3
