Har bestämt mig för att resa iväg. Vart det blir är inte fastställt och när det blir är inte fastställt heller. Inte än. Men åka iväg för att plugga är tanken. Och det jag ska studera är juridik. Japp, jag ska bli jurist nu. Jag ska äntligen lära mig hur man gör en ordentlig skillnad, hur jag sätter all min emotionella skit till nytta och använder den på rätt sätt.

 

Det jag ska göra efter studierna är om möjligt lika exalterande. Jag tänker världsluffa. Alltså, åka iväg någonstans, kanske skaffa ett jobb eller bara turista mig igenom platsen. Jag vet inte hur länge jag blir borta, jag vet inte om jag tänker ta ett jobb inom det jag studerat eller hyra något billigt boende och jobba på någon liten affär eller som servitris. Ett sånt äventyr är något jag vill göra innan jag slår mig ner och jobbar på riktigt, skaffar mig en egen lägenhet och kanske någon typ av familj.

 

Jag tror att det just nu är detta som vi alla i min generation behöver. Åka iväg, göra något eget, kapa navelsträngen till det trygga kompisgänget. Många har redan påbörjat ett sånt här äventyr. Min högt älskade kusin åker fram och tillbaka till andra sidan gjorden och andra sidan Sverige. Hon skaffar sig så mycket livserfarenhet att det är underligt att hon fortfarande är så ung. Många andra kompisar har redan rest iväg till ett universitet som inte ligger i sthlm. De är redan där borta och pluggar. Och nu är det min tur. Jag har ett hem här, mitt alldeles egna. Men jag är också medveten om att det bara är tillfälligt, att jag inte kommer bo här för evigt. Det känns bra att veta att jag kommer göra en världsluff innan jag helt stadgar mig. Det är karaktärsbildande.