Jag mår alltid bättre när jag tittar på den här serien. När hela livet känns halvkefft eller helkefft eller bara fuckfacedshitfuckhataALLT... Då kör man igång ett avsnitt Downton och man blir helt superavslappnad. Det är lugnt och fint och antingen småroligt eller supersorgligt. Jag får lite mer kraft att göra viktigt skolarbete. Ger mig lite kraft att ta hand om mina älskade som mår dåligt. Ger mig lite kraft att gå framåt. Ger mig lite kraft att inte inte orka. Ger mig massor med kraft att älska på allt som förtjänar att älskas på och ger mig kraft att hata allt som förtjänar att hatas på. Göra allt som jag är bäst på, och jag är bäst på att känna med alla hjärn- och hjärteceller och ge uttryck för dessa känslor. En stor puss. <3