Har varit och handlat kläder för alltsomallt 318 kronor (!!!). Det var två klänningar av samma modell men olika färg/tryck (woopwoop, kunde inte välja) för 149 kr styck. Var tre rundor på stadsmissionen också... Provade en topp med hål i ryggen och snyggt fyrkantstryck i fram. I princip genomskinlig var den... Folk skulle kunna säga att den var så min MEN. Jag bara kände inte grejjen, och det jag kommit fram till när jag handlar, för att vara så ekonomisk om möjligt (HAH!), är att handla efter känsla. Känsan måste vara helt rätt. Så när jag för tredje gången gick in på stadsmissionen och scrollade lite förstrött bland kjolarna hittade jag den. På ett sätt ser den ut som en gammal gardin eller tyget på en stol, för sisådär 30-50 år sedan. Någonstans finns säkert en matchande lite kavajgrunka. Men åh, så hippie. Jag blev så kär, den kostade mig 20 kronor och... Jamen TITTA på den! Hur kan man inte älska? Den flyter så fint kring benen och gör att min rumpa, mina höfter och min midja looks aschmazin'. 

 

Vi försöker lära min lillasyster ödmjukhet nu för tiden. Men om hon hela tiden har samma känsla som jag får av att titta på mig själv i den här kjolen... Då kan jag inte säga shit. Puss för shopping! <3