Efter att ha tagit med David till min pappa-familj i finland för en vecka är jag så extremt utvilad. Det var som att gå på en superlugn festival, men istället för att det var band som spelade så gjorde man absolut nada. Finns inte mycket som går upp emot att bara ligga i sängen, på bryggan, sitta i stolsgruppen närmast huset och läsa bok... Saknar det redan, men det är kool ändå, för här hemma i pyttelilla lägenheten är det nästan svalt på kvällarna och vi har börjat titta på större lägenheter att hyra.

Efter att ha pratat med Helena en stund på telefon kom jag fram till att vi alla nu är påväg bort. Folk har kommit in på skolor och ska flytta eller bli superinvolverade där. Andra (myself, that is) gör seriösa grejjer, som att flytta till stor lägenhet med partner och börjar jobba i princip heltid. Det är change in the air, jag undrar om det inte var det som var vaniljdoften som låg över hela stockholm när vi kom hem i onsdags..? Jag tackar gladeligen JA till det, faktiskt. Miljöombyte har varit ganska behövligt sen en tid tillbaka. Egentligen vill jag bara flytta ifrån stockholm och göra något annat ett tag. Bo på annan ort, helst för att jag pluggar men jag kan nöja mig med att det bara är byte av miljö och umgängeskrets.

Don't take me wrong! Jag älskar mina kompisar, av hela mitt hjärta (ja, mamma, jag älskar min familj också och vill inte skiljas från er för evigt). Men det är väldigt mycket hets, spänningar och angst i hela gruppen. Folk drar åt olika håll men försöker samtidigt hålla fast i allt som var för två år sedan. Jag undrar om det inte beror på osäkerheten i att alla inte visste vart de var på väg någonstans förrän resultaten ploppade upp på antagning.se om skolor.

Nu har hela min sovmorgon gått åt till att dricka kaffe i sängen med David och titta på Keeping up with the Kardashian's. Det ska jag fortsätta göra på mornarna.

Love for now. <3