Hej bloggen. <3

 

Jag har en sån där känsla... Du vet, den där känslan när hela kroppen känns fylld av kolsyra under skinnet. Så att det spritter lite, trots att du sitter still. Och det kliar sådär skönt.

 

Jag saknar min älskling. Han har nu varit borta i snart 16 timmar. Så länge har han inte varit ifrån min lägenhet på jättelänge. Det luktar till och med äpple och fräschet i lägenheten när jag kommer hem på kvällen. Då vet man att den som var här sist, inte har varit här på flera timmar. OCH att hen dessutom städade innan hen gick iväg. Det luktar inte kropp(svett,smuts,annat). Det luktar inte David. 

 

Det bästa med detta är att jag nu kan sakna honom. Och det gör jag redan. Jag längtar tills jag får träffa honom, möta honom på tc(eller bara c) eller på Arlanda. Springa och möta honom så fort jag ser honom. Dra honom i håret, krama honom tills han spyr och sen sitta fast på honom som en apa 4-evvah.

 

Och när man inte har en partner att leka med när man vill, då får man fylla den tiden med lekar tillsammans med sina andra nära och kära. Så det blir till att äta otroligt mycket kolhydrater den här veckan, eftersom vi är i gräsänke-sorg. Hela fredagen (fram till 1600, då man börjar jobba) blir till att skrubba hela lägenheten, golv till tak och alla väggar däremellan. På lördag ska jag göra mig så utomordentligt megasexbombvacker att ingen känner igen mig och dansa, hela natten tillsammans med Helena och Nettis och alla andra snygga människor som kommer vara där. <3

 

(vill ha den här... <3)